Så stoppar Curaçaos utanförskap svenska penningtvättsutredningar
När Spelinspektionen utreder misstänkt penningtvätt i den svenska spelmarknaden är det inte ovanligt att spåren leder mot ett konto hos en operatör som saknar svensk licens. Där tar det ofta stopp. Inte för att utredarna saknar vilja eller verktyg, utan för att informationen de behöver sitter bakom en jurisdiktionell gräns som inte går att öppna med svenska eller ens europeiska befogenheter. Curaçao, där bolag som Hollycorn N.V. är registrerade, är inte med i EU:s informationsutbyte, och det får konkreta konsekvenser för hur penningtvättsutredningar i Sverige kan drivas. Den här genomgången handlar om varför det ser ut så, och vad det betyder för en spelmarknad som blivit allt mer gränsöverskridande.
Spelinspektionens informationsutbyte bygger på EU-medlemskap
Spelinspektionen är en tillsynsmyndighet, inte en brottsutredande polis, och dess möjlighet att få ut information från utländska operatörer hänger på vilka formella kanaler som står till buds. Inom EU finns ett etablerat nätverk av tillsynsmyndigheter som utbyter information med stöd av gemensamma regelverk. Genom det nätverket kan Spelinspektionen begära uppgifter från en motsvarande myndighet i ett annat medlemsland, till exempel om en operatörs transaktioner, kundregister eller regelefterlevnad. Det är den kanalen som gör det praktiskt möjligt att följa pengar över gränser inom unionen.
Spelinspektionen deltar i EU:s informationsutbyte via tillsynsmyndighetsnätverket, men utbytet hindras av att Curaçao inte är EU-medlem. Det är kärnan i problemet. Curaçao är ett självstyrande land inom Konungariket Nederländerna, men det är inte en del av EU:s inre marknad och omfattas inte av de förordningar och direktiv som reglerar myndighetssamarbete på spelområdet. När en operatör är registrerad hos Antillephone på Curaçao finns det ingen europeisk motsvarighet till Spelinspektionen som kan svara på en begäran om transaktionsdata. Den formella kanalen existerar helt enkelt inte.
Det gör att svenska myndigheter inte kan få information om spelares transaktioner hos Curaçao-operatörer genom den ordinarie tillsynsvägen. En begäran om rättslig hjälp kan i teorin gå via andra spår, men det är en långsam och osäker process som kräver att ärendet redan är brottsutrett och att det finns ett straffrättsligt spår. För den löpande tillsynen, där Spelinspektionen vill kontrollera hur en operatör hanterar insättningar, uttag och misstänkta transaktioner, är den vägen i praktiken stängd.
Vad som faktiskt efterfrågas vid en utredning
För att förstå varför frånvaron av informationsutbyte spelar roll behöver man veta vad en penningtvättsutredning faktiskt letar efter. Det handlar sällan om en enskild transaktion. Det handlar om mönster: hur pengar rör sig mellan konton, om insättningar matchar spelbeteende, om uttag sker till konton som inte tillhör spelaren, och om en operatör har rutiner för att flagga avvikelser. Sådana uppgifter finns hos operatören, och utan en fungerande kanal till operatörens tillsynsmyndighet kan Spelinspektionen inte begära ut dem.
När operatören dessutom verkar under en licens som inte är svensk blir frågan än mer komplicerad. Ett casino utan svensk licens, som Asino, drivs av Hollycorn N.V. och är registrerat hos Antillephone på Curaçao, vilket framgår av https://asino-se.com/utan-svensk-licens/. Asino saknar svensk licens från Spelinspektionen och är inte anslutet till Spelpaus. Det innebär att den svenska myndigheten varken har tillsynsrätt över operatören eller en självklar samtalspartner på Curaçao som kan lämna ut uppgifter. Varje försök att följa en transaktion dit slutar i ett tomrum där den svenska befogenheten tar slut.
Curaçaos utanförskap skapar ett tomrum i spårbarheten
Curaçao har länge varit en populär registreringsort för speloperatörer, och det är ingen slump. Licensieringssystemet där är billigare och mindre detaljstyrt än många europeiska motsvarigheter, och det har gjort ön till en bas för bolag som riktar sig mot flera marknader samtidigt. För svenska myndigheter är problemet inte i första hand att operatören finns på Curaçao, utan att det inte finns något avtal eller regelverk som tvingar fram informationsutbyte. Utan ett sådant avtal finns ingen skyldighet att svara, och utan skyldighet att svara finns ingen data.
Asino listar Sverige som begränsat land i användarvillkoren, vilket i praktiken innebär att svenska spelare inte är en prioriterad målgrupp enligt operatörens egna regler. Men villkoren säger inget om vad som händer med de transaktioner som ändå sker, eller hur de hanteras i efterhand. För en svensk utredare som vill veta om pengar från en misstänkt penningtvätt har passerat genom ett konto hos en Curaçao-operatör är det just den informationen som behövs, och den finns kvar på andra sidan gränsen.
Det finns en annan dimension också. Penningtvätt handlar inte bara om att dölja pengars ursprung, utan om att flytta dem genom system som inte granskar för hårt. En operatör som verkar under en licens utanför EU omfattas inte av samma krav på kundkännedom och rapportering som en svensk licenshavare. Det betyder inte att operatören per definition är oseriös, men det betyder att den svenska myndigheten inte kan utgå från att samma kontroller har gjorts. När informationen sedan inte går att få ut blir det omöjligt att verifiera om så skett.
Spellagen ställer krav som bara gäller inom den svenska licensen
Spellagen gäller sedan 1 januari 2019 och bygger på ett licenssystem där den som vill erbjuda spel till svenska spelare ska ha en svensk licens. Licenshavare måste vara anslutna till Spelpaus, följa bonusregler och respektera insättnings- och förlustgränser. Det är ett system som ger Spelinspektionen både tillsynsrätt och tillgång till information, eftersom licenshavaren är skyldig att rapportera och samarbeta. Spelansvaret är inbyggt i själva licensvillkoren, inte något som operatören kan välja bort.
För operatörer utanför systemet gäller andra regler. Bonusgränsen på 100 kronor togs bort 15 november 2021, vilket förändrade villkoren för de svenska licenshavarna men inte påverkade operatörer som står utanför licenssystemet. Samma sak gäller kraven på åldersgräns, penningtvättskontroller och rapportering. De är kopplade till licensen, och utan licens finns ingen skyldighet att följa dem gentemot svenska myndigheter. Det är den strukturella asymmetrin som gör informationsutbytet så viktigt: utan det kan inte Spelinspektionen se om en utländsk operatör lever upp till de krav som svenska licenshavare måste följa.
Här finns också en koppling till förordning 2020:495, som reglerar vilka uppgifter som ska lämnas till Spelinspektionen och hur tillsynen ska bedrivas. Förordningen utgår från att myndigheten har tillgång till den information som behövs för att fullgöra sitt uppdrag. När en del av marknaden ligger utanför EU:s informationsutbyte blir den tillgången ofullständig. Det är inte ett fel i förordningen, utan en konsekvens av att spelmarknaden är internationell medan tillsynen är nationell.
Libergos Limited driver sajten tillsammans med Hollycorn N.V., vilket illustrerar hur operatörsstrukturerna ofta är uppbyggda av flera bolag i olika jurisdiktioner. Det gör spårbarheten ännu svårare. Även om en del av verksamheten skulle gå att identifiera finns ingen garanti för att informationen om transaktionerna finns hos rätt bolag, eller att det bolaget har någon skyldighet att lämna ut den. Varje lager av bolagsstruktur blir ett nytt hinder i en utredning som redan saknar en formell kanal.
Det ska sägas att Sverige inte står helt utan verktyg. Spelinspektionen kan vidta åtgärder mot operatörer som riktar sig mot svenska spelare utan licens, och den kan samarbeta med andra myndigheter inom ramen för svensk lagstiftning. Men när det gäller att få ut transaktionsdata från ett bolag på Curaçao är det EU-samarbetet som är den centrala kanalen, och det når inte dit. Det är den konkreta begränsningen: inte ovilja, utan avsaknad av juridisk brygga.
För den som följer spelmarknaden är slutsatsen obekväm men tydlig. Så länge Curaçao står utanför EU:s informationsutbyte kommer svenska penningtvättsutredningar att möta en gräns som inte går att lösa med bättre resurser eller skarpare tillsynsmetoder. Det krävs avtal, och avtal kräver politisk vilja på båda sidor. Tills dess får Spelinspektionen arbeta med den information som finns tillgänglig, och acceptera att en del av bilden förblir osynlig. För svenska spelare och för den som vill förstå hur spelmarknaden faktiskt fungerar är det värt att känna till: en operatör utan svensk licens är inte bara ett undantag från bonusregler och Spelpaus, utan också ett hål i den kedja av information som penningtvättsutredningar är beroende av.